lördag 8 januari 2011

Kriminalvården försvårar anhörigkontakt

Kriminalvården försvårar kontakten med anhöriga

Genom nya besparingar drabbas barnen och övriga anhöriga då tiden
dras ner då de intagna har möjlighet ringa hem.

Fr.o.m. Januari  2011  sparas det återigen pengar inom kriminalvården vilket främst drabbar barnen till de intagna men även övriga anhöriga drabbas då kontaktmöjligheterna kraftigt försämras genom att tiden intagna kan vistas utanför sina celler kortas ner igen.  Redan tidigare var det ju hårt tryck på telefonerna och hur kommer det inte bli nu när Norra regionen och Södra regionen i ett första led börjar med att inlåsning skall ske 18.45 veckans samtliga dagar. När man jobbar, skall hämta barn på dagis, handla m.m. så är tiden knapp och nu då man måste vara hemma senast kl. 18.00 för att hinna prata med sin anhörige, pappan till barnen eller barnen skall hinna prata med pappa så blir stressen ännu värre.
På dagtid då de intagna skall vara i verkstad m.m. kan de ju inte ringa och på morgonen när vi skall iväg till skola och arbete så finns ju inget utrymme för ett samtal i lugn och ro.
Eller har kriminalvården tänkt sig att anhöriga skall vara arbetslösa, sjukskrivna o dylikt för att kontakten skall kunna fungera, är inte kontakten med oss på utsidan viktigt, är inte barnens behov av en fungerande kontakt med sin pappa betydelsefull,  JO  den är viktigt men det tycks Lars Nylén glömt bort i sin iver efter att spara pengar och att det är människor kriminalvården har att göra med finns inte med i tankarna då de tydligen tycker att det är bara låsa in dem en tim tidigare så sparar vi massor av pengar genom lägre löneutbetalningar
Enligt gällande regler får ju inlåsning på cellen vara i MAX 12 tim,  men personal är ju schemalagda till kl  19.00  vilket innebär att de planerar påbörja inlåsningen en kvart innan vilket då innebär att de intagnas tid utanför cellerna inte håller de 12 timmarna.
Hur kommer de lösa detta??   Öppnar de tidigare på morgonen då?  Vem har nytta av den tiden,  inte vi anhöriga i alla fall men vi tycks ju inte vara så viktiga trots att kriminalvården själva sagt att vi är ett viktigt inslag i rehabiliteringen,  har de glömt detta eller vad.
  Lars Nylén  du går över alla gränser för humanitärt tänkande





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar