tisdag 4 januari 2011

Ni kallar er vårdare

Ett inlägg på rfhl.  hemsida vilket vi känner är viktigt sprida vidare.


Det kom ett brev till RFHL från en person som suttit i fängelse. Han bad oss publicera texten på hemsidan. Kritiken av kriminalvården är hård men inte oförsonlig. Utan kritik och en levande diskussion stagnerar en verksamhet. Förhoppningsvis öppnar texten upp för en diskussion om vilken kriminalvård Sverige bör ha.

Och vilken kriminalvård vi inte vill ha./Red.


Ni kallar er vårdare…

Ni kommer in i avdelningens korridor, ni skriker ”ställ er mot väggen”, ”släpp det ni har i händerna”. Ni har hårt snörade kängor, rakade huvuden, svarta tjocka handskar, synliga handfängsel och expanderbatong – ni kallar er vårdare.

När fångarna (jag vet att ni vill säga intagna) använder sig av sina demokratiska rättigheter, organiserar förtroenderåd, stöttar varandra och överklagar beslut – i stället för att slå sönder avdelningen. Vad gör ni då? Jo då ”knallar” (omedelbar förflyttning till annan anstalt eller isolering) eller isolerar ni våra kamrater, ni visiterar våra celler (jag vet att ni vill att vi ska kalla det bostadsrum) och slänger våra fotografier på fruar, flickvänner och barn på golvet. Ni ger oss avslag på ansökan om att ringa och träffa (telefon/besökstillstånd) våra nära och kära. Ni dröjer medvetet med att dela ut vår post, fast ni vet hur mycket posten betyder för en fånge.
Ni skriver rapport för att jag vägrar att kalla er kriminalvårdare, utan kallar er vakter. Den dagen ni erbjuder någon vård kommer jag kalla er vårdare – men till dess är ni vakter i mina ögon. Ni har provocerat mig och mina kamrater – många under flera år – och sedan vill ni vad? Jo att vi ska vara tacksamma för att vi har det så bra i fängelser i Sverige.

På fängelset jag var anordnade Förtroenderådet en föreläsning om etik, moral och mänsklighet riktad till personalen. Av ca 300 st inbjudna kom ingen av er! Ni bröt mot yttrandefriheten genom att riva ned våra tidningsurklipp från anslagstavlan. Ni ignorerade våra uppmaningar om att vår medfånge behövde hjälp och lät en av våra kamrater ta sitt liv i isoleringscellen – men givetvis visade utredningen att ni inte hade gjort något fel. Men både ni och jag vet hur sanningen egentligen var – och det var inte sanningen ni skrev i er rapport.  Och efter allt detta tror ni att jag ska bli en bättre människa.

Men några av er har inte glömt att ni jobbar med människor och inte brödrostar på Electrolux. Och till er vill jag bara säga tack! Det är ni som gör att vi överlever där inne. Till er som gav mig kaffe innan upplåsningen, till er som ser människor och inte paragrafer, till er som kommer in till killarna på isoleringen och byter några ord – er kallar jag utan att tveka vårdare – men det har inte med utbildningarna ni går i Norrköping att göra, det har med er syn på människan att göra.

Med en före detta ”super-polis” i spetsen och en effektiv PR-avdelning lurar ni svenska folket att tro att ni ”vårdar” landets fångar för folkets skattepengar. Men en dag kommer allmänheten att vakna och se vad ni gjorde. För glöm inte att sanningen alltid kommer fram – ibland tar det bara lite längre tid.

Tommy



<script type="text/javascript">var tsId=2112267;</script>
<script type="text/javascript" src="http://script.tailsweep.com/js/analytics.js%22%3E%3C/script>